I vinden viskar dödens stämma
Onda stjärnor på himmelen stirra
Bland furor eka ett isande skrik
Urskogens klor i nattlig sky
Ur rymdens svarta djup...
Ur rymdens svarta djup...
Fem fot svart stål han i sina nävar klämmer
En svart skugga från jordens djupaste hål
Långa öron och knivskarpa horn
Under brynen glöda två illröda kol:
Nu lyfts värdet mot himmelens rand
Syndastålet nu frysa luft till is
Nu livlösa förbli var man, var kvinna
Domen falla och tystnad härska
O, rymdens svarta djup...
O, rymdens svarta djup... | Nel vento sibilano i toni della morte
Le stelle malvagie nel cielo ora abbassano lo sguardo
Tra gli alberi echeggia un lamento gelido
Artigli dell'antica foresta sotto il cielo notturno
Dall'estesa profonditā oscura...
Dall'estesa profonditā oscura...
Egli stringe nel suo pugno cinque cristiani
Un'ombra oscura dal pių profondo luogo della terra
Lunghe orecchie e corna appuntite
Sotto il copricapo splendono due tizzoni rossastri
Ora l'oscuritā si eleva al di lā dei confini del paradiso
L'acciaio avido ora congela i venti
Cosė l'uomo e la donna rimangono senza vita
La sentenza cala e il silenzio regna
Oh,vasta profonditā oscura...
Oh,vasta profonditā oscura... |