Ensam rider månen över norrskenshimmelens rand,
Svart ligger skogen, kall under frostherrens makt
Stigen leda djupt in bland fornfuror, mot glömskans och slutets land:
Runorna skina i nattens mörka djupt,
De visa väg till sista dagars säte
Allt tystnar till nattmarans tjut,
Och runorna dansa till trollflöjtens läte
Denna natt allt ta slut, Denna natt vi alla fria stå
Så splittras bergen, så brytas himmelen
Allt som bliva kvar äro eld, stoft och rök:
Runorna skina i nattens mörka djupt,
De visa väg till sista dagars säte
Allt tystnar till nattmarans tjut
Och runorna dansa till trollflöjtens läte
Och runorna dansa till trollflöjtens läte...
Och runorna dansa till trollflöjtens läte...
Och runorna dansa till trollflöjtens läte... | La luna vaga solitaria sopra i confini del cielo nordico
Il nero giace nella foresta, gelo sotto la forza del freddo
Il sentiero conduce in profonditā attraverso gli alberi arcani
Nella terra dell'oblio e della fine
Le rune brillano negli oscuri sentieri della notte
Essi mostrano il sentiero verso il perfezionamento dell'ultimo giorno
Onguno sta in silenzio fino alla fine dell'incubo
E la runa danza durante i toni del flauto del troll
Stanotte tutto finisce, stanotte siamo tutti liberi
Cosė si infrangono le montagne, cosė si sbriciola il paradiso
Non dovranno rimanere che fiamme, cenere e fumo...
Le rune brillano negli oscuri sentieri della notte
Essi mostrano il sentiero verso il perfezionamento dell'ultimo giorno
Onguno sta in silenzio fino alla fine dell'incubo
E la runa danza durante i toni del flauto del troll (x4) |